Om

                              Bilden kan innehålla: himmel, moln, träd, utomhus, natur och vatten                                

För fyra år sedan fick jag på kort tid diagnosen diabetes typ 2 och kort tid därefter smärttillståndet trigeminusneurologi i ansiktet. Nu har jag landat i detta och vill skriva lite hur jag gör för att hitta en bra väg genom detta. I bland känns det svårt, men oftast hittar jag lösningar, så jag får må bra i både kropp och knopp. Tanken är att det skall ge andra i samma situation drivkraft att hitta sin väg. Hoppas jag kan ge några en tanke att livet går vidare även om det i bland är lite knöligt.

Senaste inlägg

Harwich

Vaknade efter en ok natt, ryggen morrar lite så det har varit svårt att somna om när jag har vaknat till. Men helt ok natt ändå.

Efter den sedvanliga frukosten var det bara att packa klart och ta en buss till stan. Vi har träffat på en halv ointresserad snorkig kille som jobbar på vårt B &B. Men tänk vad trevlig han blev av att hans chef jobbade i dag ha ha ha

På stan inhandlades lite grejer och efter stor vånda, men påhejad av maken införhandlades mitt livs första och förmodligen sista (de är ju inte billiga...) karshmirkofta. Men den var otroligt skön och vackert röd. Och jag som är kronisk varm ibland och kall ibland, är koftorr the thing. I Skottland är detta något som säljs lite överallt så jag kunde inte låta bli. 

 

Dessa finns det gått om...

Efter lite förmiddags promenerande i Edingburgh, så blev det tåg till London. Helt andra vyer här på höglandet, men vackert det också. Det tåget tog oss först London  och där behövde vi byta station, men de är snälla och vänliga så att få hjälp att hitta var lättt. Här ute på Harwish international finns inget fik upptäckte vi. Så vi får äta medhavd matsäck. Jag är en rätt stor smula less på mjukmackor nu, det är stort sätt det som finns och säljs på många ställen, och som går att ha i packningen. Men nu är vi mätta nog och snart får vi gå ombord, innan vi slocknar och vaknar i Holland.

 

 

Sista utflykten för denna gång

Upp i tid för att hinna med egen frukost, nån dum.... har bestämt att man inte får mat här innan klockan 8 prick. Men då skulle vi ju redan vara på stan, så lite torrt bröd och te blev dagens morgon äventyr i matväg. 

Buss in till stadskärnan funkade lika bra i dag, man får bara se till att ha exakta pengar. Pund och sent, men vi börjar lära oss nu. Hittade till rätt ställe och efter en stund kom 16 sätesbussen och vi rullade mot Stirling som är ett mycket vackert och välbevarat slott. Vi hade dessutom tur att vi kom innan de stora bussarna med folk. Så vi kunde verkligen i lugn och ro gå och kika. Och förvånas över byggtecknink, alla kungliga knepigheter man har haft för sig genom historiens gång. Men mycket vackert var det.

 

 


Sedan åt vi lunch i en lite by jag lyckas glömma namnet på, men jag åt något som såg ut som pirog och smakade toppen. Vackert var det dessutom där.

På väg mot Loch Lomond stannade vi till och tittade på höglandskor hur gulliga som helst. Kan man ta med en på tåget tro?

 


I Loch Lomond stannade vi för en liten promenad längs med den vackra sjön. Blev lite värdig en, men tror inte folket skulle uppskatta om jag badade. Jag hade glömt mina badkläder.... Vi gick och tog en glass istället, jag vill egentligen inte fuska och äta sockrigt . Men tycker också att det sociala sammanhanget och njut i gen skall få ta plats - i gen enkel balans. Nu straffade stundtals synden sig själv - för glassen triggade i gång min trigeminussmärta rätt ordentligt en liten stund. Tur det gick till sig snabbt igen - bara glassen tog slut...

Sista delen av resan var ett besök på ett  whisky destiliri. Väl det är så att jag kan inte dricka whisky, varken för mina tegretoltabletter eller min diabetes. Jag tycker dessutom inte det är gott, men ibland är det kul att se hur saker funkar. Och att göra saker med maken, som både kan och gillar whisky.

På väg hem till vårt boende lyckades vi lösa tre saker: Sittplats på tåget i morgon, haggis till maken och riktig frukost till i morgon som har varit en aning svår att beställa. Så nu skall det packas och sövas inför tre dagars resa hem. 

 

Sol!!!

I hela dag har solen lyst på oss - det var ett tag sedan. Vaknade tidigt men efter en helt natt sömn var det helt ok.  Badrummet vårt är som ett eget insprängt rum i vårt rum, med en takfläkt kopplat till lysknappen. Fläkten låter som ett helt reaplan..... kul är att i "trivselreglerna"  står det att justfläkten skall användas så lite som möjligt mellan 22 och 8.00. För de låter högt och kan störa grannarna...Hur tänkte de då, ficklampa på toa eller???

Efter den sedvanliga frukosten med ägg, bacon, mackor, vita bönor i tomatsås, grillad tomat, korv och champinjoner så åkte vi mot stan. Vi lyckades ta reda på vart man köper busskort för en dag på lokalbussarna och blev genast lite friare i denna stora stad.

  



Efter att ha kollat lite kring Edingburgh castel och gatorna där omkring tröttnade vi på allt folk och bilarna. Så vi gjorde som hemma, drog oss ut mot det gröna. Här blev det Royal Botanic Garden. Vilket härligt ställe - underbara ytor med träd, gräs och blommor mest överallt. Vi hittade många glashus uppbyggda som trädgårdar i alla tropiska miljöer man kan tänka sig. Så himlens vackert!!!

 

 


Efter vila på rummet var det dags att leta middag - lite sent typ... Ove ville ha haggis som är en gammal skottsk rätt. Det är inte många ställen det serveras och med alla turister var det fullsatt upptäckte vi efter en längre letaktion. Klockan 20.45 dök mitt blodsocker till inte så rolig Laila att vara med nivå. Så akut hittade vi en japansk restaurang- super gott, ganska dyrt och lite mat. Men jag fick upp mitt socker och hade inte längre "kastanjetter" i knäna och super darriga händer och vi kunde gå en typ Coop butik och handla bröd och ost till kvällsfika. 

En bra och solig dag till historieboken.

Hejdå Inverness.

I dag var dagen E för Edingburge om det stavas med e eller slutar med ett h blir jag inte klok på. Men tror på den engelska stavningen med h. 

Hur som,  efter tre timmars tågresa kom vi fram till ett soligt Edingburgh!!! Länge sedan vi såg sol sist - i Skottland regnar det mest som varje dag. 
 

Det är en storstad, så tack och lov för google Maps. Med den hittade vi till vårat boende plätt lätt. En sen lunch innan vi hittade vårt rum för tre dagar. Vårt rum är resans största med eget badrum, och två king sitze sängar. Tyvärr för Ove som störs lätt är det trafik utanför. Men han får ljudisolerad sig...

Dock var han sliten i en fot efter att ha varit ute och sprungit i morse. Så jag gick ut en sväng själv innan middagen. En skön promenad i strålande sol och jag hittade en kortputtar golfbana mitt i staden, brevid en stor vacker kyrka..  Det finns hur många kyrkor som helst i Skottland, men vad jag förstår är inte det så många som används aktivt.

 


Jag hittade också den gamla staden här. Mycket fint att titta och lyssna på, en säckpipeblåsare och på ett annat ställe en operasångerskan.  Blev bara liiite irriterad på två herrar som stog med var sin berguv att klappa och betala pengar för att hålla. Många fick också klappa på dessa berguvar. Undrar vad berguvarna tyckte om det hela!!!! Det är långt till skogen och villda byten för de. 

Efter många dagar med fet mat var vi båda överens om dagens middag - en grekisk sallad! Underbart gott med grönsaker. Snart lockar kudden, i morgon väntar nya äventyr. 
 

Tågresor

Att åka tåg är verkligen så otroligt olika från land till land. I Sverige beställer vi så fint våra biljetter, sätter oss på tåget på vår plats och läser eller lyssnar på våra mobiler. Förr pratade folk med andra reseenär, men det har nästan försvunnet. I delar av Europa ser vi samma tränder, men på lokaltågen pratar vi turister med varandra i varje fall. 

 


Men lokaltågen här är en härlig upplevelse. Några bokar plats, då är det märkt med små papperslappar eller små elektroniska skyltar som visar att det sätet är bokat mellan en ort till en annan. Annars står det är available från en ort till en annan. 

På tåget ligger det hundar lite här och där, kontoktören var noga med att de inte låg utan filt i sätet, eller totalt i vägen. Men låg de bra fick de en klapp eller två om hundarna såg ut att gillade det. Några hade med sina cyklar som parkerades så de inte var helt i vägen vid ingångsdörrarna.  Folk pratade med varandra och störst intryck i dag gjorde en mager liten gammal kvinna med super hes och raspig röst. Men prata och skratta kunde hon med alla som ville höra på och prata på en stund. Det är resor som detta jag gillar.

 


Inverness har en trafik som går fort, och är lite kaosartat, men ändå översiktligt om man går till fots... Det gäller ju bara att komma ihåg att det är vänstertrafik här. I rondeller tycker jag att det ser så knasigt ut - men det tycker nog inte irländarna.

Gick en sväng i stadskärnan och i ett köpcenter hittade jag rulltrappor de är också planerat efter vänstertrafiken....

 


Vi bor i ett lite trevligt rum på ett B & B och i morgon är det dax för en ny utflykt.  Nu mot kustremsa och annat trevligt.

Äldre inlägg